utdrag ur livet
Och nu sitter jag här och funderar på att ta bort honom från facebook för att han har världens finaste profilbild som får mig att stanna till, glo, och bli störtförälskad i honom igen. Jag vill skriva att han är sjukligt fin och sådär perfekt idealisk men det går ju inte. Jag tycker ju att han har haft sin chans och kan dra åt helvete nu. Vad svårt det ska vara.
Jag sitter och stirrar in i datorskärmen. Betraktar hans ansikte som tar upp hälften och undrar var och när allt gick fel. För allting börjar någonstans, även felsteg. Fast tänker jag efter så var inget någonsin riktigt bra. Kanske under några korta stunder, då jag blev uppslukad av lyckorus och fantasier, men det var oftast illusioner som framställdes bättre i mitt huvud än vad det faktiskt var. Det var mest önskningar om perfektion, eller inte ens det, jag önskade bara att det skulle bli fint. Det kanske var just de som blev käpparna i hjulet, mina förhoppningar som tog över mig så pass fullt ut att det inte fanns plats för verkligheten. Att jag blev så förblindat kär att jag inte såg bristerna vi hade. Som han hade. Men jag gillade honom riktigt mycket. Jag tror nästan jag älskade honom, för aldrig någonsin har jag drömt så mycket om en pojke, och aldrig någonsin har en pojkes sms fått mig att lysa upp så mycket. Han påverkade mig mycket, musikaliskt och framförallt känslomässigt. Aldrig har små kyssar betytt så mycket och aldrig har händer varit mysigare. Om han bara visste om alla texter jag skrivit om honom. Skulle han bli rädd ifall han fick se allting? Eller skulle han uppskatta det? Det vet man inte, och det kommer aldrig att tas reda på heller. För vi kommer aldrig komma varandra så nära att vi kan dela våra innersta vrår med varandra. Aldrig.
Vem ska jag vända mig till när jag inte längre vill vara tjatig för mina vänner och prata om dig? När nikokickar inte lugnar mig längre? När musiken som skulle hjälpa mig att glömma dig istället påminner mig om dig? När varendaste cell i min kropp reagerar på ditt namn som råkar vara alldeles för vanligt? När jag tänker på dig 24/7 fastän jag inte borde? Finns det en brukshandbok för dummies som behöver hjälp med att komma över vackra pojkar med fina leenden, perfekta midjor och stora kramvänliga famnar? Jag skulle behöva en.
Varje gång klockan slår 11.11 eller 13.37 eller 22.22 slår jag i trä och önskar att han ska vilja ha mig och inte henne. För jag kan verkligen inte komma på något jag hellre önskar.
Jag skrev ju att ni skulle få adressen till min hemliga blogg men nu när jag läst igenom alla inlägg känns det lite för mycket. Men lite kan jag ju kopiera över hit, för detta skrevs ju ändå för väldigt längesen, så det är ju inte relevant längre. Observera att allt kan kännas smörigt och överdrivet, jag tyckte väldigt mycket om att skriva och få allting att låta mer dramatiskt. Och ja, varje stycke är ett eget inlägg. Och nej, det är inte i kronologisk ordning. Och nej, allt handlar inte om en och samma person.
Kommentarer
Namn: c
jag älskar dom här texterma för dom är så fina att man nästan gråter, det känns som en film eller en låt av melissa horn typ :') <33
Trackback
